Från dagvattenproblem till vattenresurs: dags att tänka större än regntunnor
En fastighetsägare som kopplar bort ett stuprör kan i dag få 2 500 kronor i bidrag, till exempel genom VA SYDs initiativ i Malmö och Lund. För en villa med fyra stuprör blir det upp till 10 000 kronor. Bidraget är inte knutet till en viss lösning, som exempelvis en regntunna, utan till att regnvattnet tas om hand på den egna fastigheten. Att koppla bort stupröret är ett bra första steg. Nästa steg är att ta till vara på vattnet som annars bara rinner bort.
Under sommaren gick det att läsa om villaägare som belönas med ekonomiskt bidrag för att koppla bort sina stuprör från det kommunala dagvattennätet. Syftet är gott. Kommunerna vill minska belastningen på ledningsnäten och förebygga översvämningar vid kraftiga regn. Men frågan är om vi verkligen löser morgondagens problem med gårdagens lösningar.
En regntunna på 200 liter är ett bra första steg. Den fångar upp lite vatten till trädgården och bidrar till ökad medvetenhet, men när klimatförändringarna leder till allt intensivare skyfall blir dess praktiska betydelse begränsad. Tunnan blir snabbt full och därefter rinner vattnet vidare precis som tidigare.
Samtidigt drabbas Sverige inte bara av kraftigare regn utan också av längre perioder av torka. Enligt Svenskt Vatten behöver minst 560 miljarder kronor investeras i Sveriges VA-infrastruktur fram till 2040. Det borde få oss att ställa en enkel fråga.
Varför ser vi fortfarande regnvatten som ett problem, inte som en resurs?
Varje hustak är i själva verket en vattenfångare. Ett normalt villatak på 100 kvadratmeter samlar in omkring 2 000 liter vatten vid ett regn på 20 millimeter, motsvarande två kubikmeter från ett enda regntillfälle. I dag leds nästan allt detta vatten bort så snabbt som möjligt via dagvattenledningar och diken, samtidigt som dyrt dricksvatten används till toalettspolning, tvättmaskiner och bevattning. Det är ett märkligt kretslopp: vi använder dricksvatten av högsta kvalitet till ändamål där regnvatten i många fall hade räckt lika bra.
Tänk om hela staden blev ett vattenmagasin
Föreställ dig en medelstor svensk stad, till exempel Trelleborg, sedd från luften. Tusentals hustak breder ut sig över staden. De flesta ser tak. Jag ser ett enormt vattenmagasin.
Om till exempel 5 000 villor utrustades med regnvattenmagasin på tio kubikmeter skulle staden tillsammans kunna lagra omkring 50 000 kubikmeter vatten. Det motsvarar 50 miljoner liter vatten och ungefär 20 olympiska simbassänger, utan att kommunen behöver bygga en enda damm.
Dessutom skulle magasinen kontinuerligt tömmas genom att vattnet används till toalettspolning, tvätt och bevattning. Det innebär att lagringskapaciteten återställs inför nästa regn. Resultatet blir ett system som samtidigt minskar belastningen på dagvattennätet, kan minska risken för översvämningar och vattenrelaterade skador på fastigheter, minskar användningen av dricksvatten och stärker samhällets motståndskraft mot både skyfall och torka.
Under lång tid har VA-systemen byggts kring central produktion och central avledning, men den tekniska utvecklingen öppnar nu för ett skifte från central till distribuerad vattenhantering. Precis som solceller har gjort varje villa till en liten elproducent kan framtidens fastigheter bli små vattenreservoarer som tillsammans avlastar hela det kommunala systemet.
Med uppkopplade system och prognosbaserad styrning finns dessutom möjlighet att i framtiden optimera tillgänglig lagringskapacitet inför väntade kraftiga regn. Då skulle varje magasin kunna bli en aktiv del av vattensystemet, inte bara en passiv behållare.
Kommunernas bidrag för bortkoppling av stuprör, som VA SYDs initiativ i Malmö och Lund, är ett viktigt första steg. Nästa steg är att låta fastigheten göra mer än att bara leda bort vattnet. Ett regnvattenmagasin på 7 till 10 kubikmeter har ett bräddavlopp, en avledning som tar hand om vattnet när magasinet är fullt. I dagens installationer leds överskottsvattnet vidare till dagvattenledningen. Så länge det finns ledig volym fungerar magasinet i stället som buffert: eftersom vattnet samtidigt används till exempelvis toalettspolning, tvätt och bevattning frigörs successivt ny lagringskapacitet inför nästa regn. Bräddavloppet kan också ledas till en stenkista eller annan infiltrationslösning på fastigheten, om markförhållandena och övriga lokala förutsättningar medger det. Principen blir då tydlig: fånga, lagra och återanvänd vattnet så länge det finns plats och infiltrera det som blir över när magasinet är fullt.
Det intressanta är alltså inte bara hur många kubikmeter magasinet rymmer vid ett givet tillfälle, utan hur många gånger samma volym kan användas under ett år. Genom att hantera både kraftiga regn och perioder av torka med samma lösning blir regnvattenmagasinet en del av svaret på två av samhällets vattenutmaningar samtidigt.
Framtidens vatteninfrastruktur byggs fastighet för fastighet. Vi står inför ett vägval. Antingen fortsätter vi att dimensionera allt större ledningar för att transportera bort regnvattnet så snabbt som möjligt, eller så börjar vi se varje fastighet som en del av lösningen. Framtidens smarta stad byggs inte enbart med större rör och fler pumpstationer, den byggs med tusentals smarta fastigheter.
Varje tak blir en vattenfångare. Varje fastighet blir ett vattenmagasin. Tillsammans skapar de en robust, hållbar och cirkulär vatteninfrastruktur som gynnar både människor och miljö.